|
DECEMBER 2008
Safari och one.com är tyvärr inte kompatibelt och jag kommer inom kort att flytta mitt skrivande elsewhere,
när det är klart kan du klicka här...
NOVEMBER 2008
Lördag 29 november, kl. 23:25
Plötsligt. Här och nu, en kall novemberkväll, i köket där jag delvis jag vuxit upp, har jag plötsligt fått den där kliande känslan av att behöva skriva. Massor. Om allt och ingenting. Om mig själv och alla andra. Löjligt att behöva göra det så här offentligt, kan jag höra min jante-vän på axeln muttra. Kära så-kallade-vän där på axeln, du om någon vet ju hur många hemliga dagböcker som ligger fullskrivna hemma i garderoben? Det är fem månader sedan jag tog bilden i inlägget nedanför. Ikväll såg jag honom igen. Lika ensam och lika tovig. Kanske var det han som triggade mitt skriv-måste.
Ibland undrar jag om man livet vore enklare om man struntade i att tänka så himla mycket.
Konstaterar med viss förvåning att jag kan leva på 300 kronor i över en vecka och sedan när lönen kommer är det lika lätt att spendera 3000 kronor på två dagar.
Nu: sova.
Imorgon: adventskaffe hos mormor. Jag har ny prickig klänning, nya stövlar och röda strumpbyxor.
/Alexandra
JUNI 2008
Torsdag 26 juni, kl. 23:45
Någon som du och jag.
/Alexandra
Torsdag 26 juni, kl. 23:34
Sommaren är här. Jag har lovat mig själv att njuta och inte låta den passera utan att ta vara på ljuset och den där speciella sommarkänslan. Verkligen.
/Alexandra
Tisdag 26 juni, kl. 13:05
Svensk sommar. Sol och moln. Gröna skogar, ängar och åkrar som böljer i vinden. Hagar med hästar och kor. Föl som ivrigt stapplar efter sina mammor. Kalvar som ligger tryggt i det höga gräset. Hundkex. Smörblommor, blåklockor och prästkragar. Ipoden spelar Bob Marley när jag färdas längs grusvägar, intill röda hus, vita knutar och glittrande vattendrag. Det är underbart. Härligt. Jag är ensam på ett tåg. Det gör inget. Jag är här och nu. Solen strilar vackert, oerhört vackert mellan klorofyllgröna blad. The Sun is Shining. Semesterlediga slappar i solstolar mellan gräsklippande och verandabyggande. Barn hoppar glatt på jättestudsmattor och jag saknar inget. Mina converse visar vägen.
/Alexandra
MAJ 2008
Måndag 26 maj, kl. 15:01
Om och om igen åker jag på virus efter virus, bakterie efter bakterie.
Den ena penecillinkuren avlöser den andra.
Feber, ont i kroppen, hosta och ont i halsen.
Försöker min kropp protestera mot något (eller någon)?
/Alexandra
Söndag 25 maj, kl. 18:18
Helgen som gick.
Fredag: Underbar middag på Bistro Ruby. Vinet, sällskapet, maten, atmosfären. Han och jag i harmoni, fint att ses igen.
Lördag: Sedvanlig tex-mex-middag och vitt vin inledde schlageraftonen. Efter den eurovisionistiska floppen vars vinnarlåt jag inte längre minns hur den låter, kom taxin likt en vit springare och förde oss till balen baren. Man måste inte gilla musiken i sig, men det är svårt att låta bli att ha roligt i en schlagerbar. Igår var inget undantag. Oh my god. Det var så roligt att både jag och min nyaste syster idag har konstaterat att vi har träningsvärk i magen efter alla sköna skratt under natten. En av mina favoriter i den stora eurovisionsschlagerfinalen var det franska bidraget. Det är något med de franska männen liksom det franska språket som gör mig fånigt knäsvag.
Förra årets bidrag var ännu bättre, Les Fatal Picards sköna l´amour a la francaise:
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
Söndag: Härligt bakis. Mall-walking i Solnas aningen sovande galleria. Hamburgare ordnade känslan av tomhet i magen, nyaste systern stod för skönaste sällskapet och en egenfixad fruktsallad på en filt i parken var mysigare än det mesta. Roligast av allt var kanske ändå provrumsincidenten. Jag och F var inne i ett jättelikt provrum på H&M och provade kläder när jag fick för mig att prova en sexig korsett i storlek 38. Det skulle jag inte ha gjort. Väl på ville den aldrig mer komma av. Den satt som berget. Medan jag nästan naken i panik ålade runt hela provhytten för att få av mig det porriga plagget låg F på golvet och vred sig av skratt. Note to self: korsetter ska ej förväxlas med sexiga linnen, korsetter är till för att hålla in och hålla upp, inte för sensuella förförselsetricks.
/Alexandra
Torsdag 22 maj, kl. 22:28
Jag må ha dansat på bord och stolar till en och annan schlagerlåt i mina dagar. Men, söta jesus, hur mycket skit får det plats i en musikgenre?
Fru Perellis största konkurrent i kvällens semi-Eurovision Song Contest är en übersexig look-a-like från Ukraina.
Ani Lorak, skulle, om låten varit lite bättre, sopa mattan med vår svenska power-Perelli. Rösträkningen kommer således att bli en hetsig catfight mellan dessa Pamela Anderson- och Carmen Electra-kopior.
Fru Perelli: You go girl!
/Alexandra
Torsdag 22 maj, kl. 19:48
Kom gående över torget i morse, på väg hem.
Solen sken och jag slog mig ner på bänken utanför kaffebaren med varm choklad, en västerbottentoast och min nya bok.
Det var så där ljuvligt härligt som det kan vara när kroppen för en liten stund är alldeles harmonisk.
En gråhårig gammal dam kom och satte sig intill mig.
Vi pratade en lång stund om allt mellan himmel och jord och den 91 åriga damen berättade att hon var övertygad om att en positiv inställning förlänger livet. Hon var så söt, klappade mig på armen och log med sitt rynkiga ansikte.
Rusig av alla sköna känslor gick jag hem och kände mig glad resten av dagen. Tack lilla damen.
/Alexandra
Tisdag 20 maj, kl. 22:53
Den kvinnliga motsvarigheten till att "olla" något är tydligen att "snigla".
Vad det heter om man istället får för sig att trycka sin tunga mot okända föremål vet jag inte.
En sen sommarnatt Grekland.
/Alexandra
Tisdag 20 maj, kl. 22:15
I handen hade jag pengar, en ny pocketbok och min bh.
Framför mig stod en av mina grannar.
Jag studerade hans varor medan de passerade framför kassörskan.
Chips, konservburkssoppa och kexchoklad.
Jag lade min avokado och burken med räkor bakom ungkarlsmaten och började fantisera om att han tittade på mig igenkännande, hälsade och började prata. Det ena ledde till det andra och till sist gick vi hem till honom och käkade ihop. Kanske skulle vi lyssna på någon ny bra skiva. Kexchoklad, chips och avocado. Sådär lagom singel-sunk-romantiskt liksom.
Jag noterade att han var snyggare än vanligt och undrade varför han inte hälsade. Jag som känt mig extra gorgeous på sistone efter att bästa vännen F sagt att klockan stannade när han såg en nytagen bild på mig häromdagen. Ja, jag vet, det är inte särskilt trevligt att skryta om komplimanger man fått (vem tror jag att jag är egentligen?), men det jag vill säga är att grannen hälsat på mig när jag har varit både bakis och betydligt mer oattraktiv än idag. Kanske blev han generad av att se mig stå där med en bh i handen. Kanske skämdes han över mängderna med chips och godis han var på väg att köpa.
Men nä.
Jag hade fel.
Han lät bli att hälsa av den enklaste av anledningar: han kände inte igen mig.
Han har antagligen aldrig någonsin sett mig tidigare.
Den snygga mannen var nämligen inte min granne.
Det var Alexander Skarsgård.
/Alexandra
Söndag 18 maj, kl. 23:10
Helgen som gick.
Plättar och glass vid skrivbordet när alla gått hem.
Corona med vänner från förr.
Kebab som smakade minnen jag lagt i burken på översta hyllan.
Bresaola och baugette hemma på Söder.
Wok med vin, vän och familj.
Drinkar, kavajmän, bartendrar och turister.
Vatten med söt kille på OP 12.
Sallad och mer vatten, närhet och skratt.
Latte med ny vän.
Pasta med Scampi som tack för hjälpen.
Toblerone för att stilla begäret.
En grön groda i förbifarten.
Ett telefonsamtal från någon man tycker om.
Ett mail till en vän jag saknar.
/Alexandra
Tisdag 13 maj, kl. 13:03
Trapphusets kalla golv kylde hennes nakna fötter.
Hon ville säga något men vågade inte. Vågade inte vara modig.
När hon tänkte efter insåg hon att det var lika bra.
Det hade varit bortkastat.
Det fanns ingen där som ville höra.
Hon stängde dörren och kröp tillbaka ner i sängen.
Telefonen ringde och vardagen klev in.
Efter telefonsamtalet kände hon sig som vanligt.
Det enda som dröjde sig kvar var en doft av indisk take-away.
/Alexandra
Tisdag 13 maj, kl. 13:01
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
L.A Song - Beth Hart
Fredag 9 maj, kl. 01:10
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
I hope that I don´t fall in love with you
/Alexandra
Torsdag, 8 maj kl. 22:21
Kära (käre?) Gud,
vad du än gjorde så blev det inte bättre. Eller är våld kanske ditt sätt att hjälpa? Att bryskt brotta ner mig och fullkomligt kollapsa mig var inte nödvändigt alls. Jag ville ju få nya krafter och känna mig oövervinnlig. Istället blev jag plötsligt ännu tröttare, fick ont i hela kroppen och började...ähm.. äsch. Eller ok, jag började gråta. På Ica. På lunchrasten. Tramsigt om du frågar mig en annan dag, men idag fanns det liksom inte någon hejd. Med ögon röda som på en albinokanin hade jag inget annat val än att erkänna för mina medarbetare att jag var tvungen att gå hem. Nu har jag inget bättre för mig än att ligga i soffan, insvept i ett täcke, tokmätt efter att ha proppat i mig en pizza och känner mig alldeles, alldeles trött.
Så, Gud, om du vill ta chansen att göra om och göra rätt så har du hela natten på dig.
Jag skulle verkligen behöva gå till jobbet imorgon den där grillfesten på lördag.
/Alexandra
Torsdag , 8 maj kl. 06:31
Kära Gud,
jag känner att jag kanske är lite sent ute, men någon har sagt att kontakta dig är lite som att gå med i facket, du finns där och kan hjälpa fast man inte var medlem från början. Nu undrar jag om du skulle kunna strö lite av det där lyckoströsslet du hällde på killen i grottan den där gången för länge sen? Du vet, han som var död men som du skickade iväg på värsta uppdraget vid påsk. Han lyckades tydligen rulla bort en bautastor sten efter att du hade hjälpt honom och, Gud, om du kan hjälpa mig att rulla in 200 cyklar i butiken nu på morgonen vore jag oändligt tacksam.
Tack på förhand.
/Alexandra.
Ps. Jag skickar med en bild så att du kan se var lyckoströsslet behövs mest.
/Alexandra
Onsdag, 7 maj kl. 07:03
Jag hör er. Jag hör vad ni säger.
Mitt svar förblir detsamma.
"jag vet, men ni förstår inte, jag ska bara, det är liksom en nödsituation, det hänger på mig och det måste bli gjort"
Det är ju löjligt egentligen.
Jag vet det.
Någon som har en soffa och ett täcke att låna ut?
Jag kommer gärna över och tar emot lite närhet.
I soffan, intrasslad i täcket.
/Alexandra
Onsdag, 7 maj kl. 04:33
Ähm. Jag kom just hem. Jag jobbade över lite. Med min chef. Känn på den.
Imorgon börjar jag klockan 8.
Om tre och en halv timme alltså.
/Alexandra
Tisdag, 6 maj kl. 07:16
Kollade just besöksstatistiken.
Jag vill hälsa till min faster i Mantorp.
Till er som hittat hit från Lund och Borås.
Till en och annan i Stockholm och till min lillasyster i Linköping.
/Alexandra
Tisdag, 6 maj kl. 07:03
Idag lyser sooolen.
Nu: vespa tillbaka till jobbet.
Ikväll: jobba sent. Igen och igen och igen.
/Alexandra
Tisdag, 6 maj kl. 00:52
Dagen finaste: någon sa att någon annan hade sagt att jag har ett fint hjärta.
Hjärtat ifråga lyckoskuttade så att jag blev alldeles varm.
Sedan sa jag att jag tyckte samma sak.
/Alexandra
Tisdag, 6 maj kl. 00:48
Jag längtar. Hit och dit. I en salig röra.
/Alexandra
Tisdag, 6 maj kl. 00:39
Stressad. Ont i magen. Urinvägsinfektion. Arg. Ledsen. Trött, så jävla trött.
Det är snart dags att ta tag i det här.
Jag ska bara.
/Alexandra
Måndag, 5 maj kl. 08:05
Oh happy day...
/Alexandra
Söndag, 4 maj kl. 22:25
Förutom conversedojjorna hittade jag även ett DAY Birger et Mikkelsen-linne och en söt kofta på Åhléns. Hade jag varit en av de tusentals bloggare som publicerar dagens outfit hade jag antagligen lagt ut bilder på dessa inköp här och nu, men en vanlig kofta är väl inte så värst intressant att visa upp och linnet, oh my god, linnet, det sparar jag för speciella tillfällen.
/Alexandra
Söndag, 4 maj kl. 21:46
Det verkade allt för dystert att gå ned och ta tunnelbanan tillbaka till söder. Jag behövde inte åka någonstans. Möjligen hem till tvättmaskinen och den ostädade lägenheten. Alternativet var så mycket trevligare. Loppmarknaden och myllret av människor på Hötorget. Jag gick dit, tittade och tog lite bilder. Radio huvud stod på Magnus Uggla-repeat. Pratade tidigare idag med någon om mat. Plötsligt, nu ikväll, slog det mig, jag har bytt ut mat mot kläder. Kanske har det i mitt tidigare liv varit så emellanåt att jag ätit mig glad. Numera blir jag glad av kläder. Idag fick jag ett par nya converse.
Det var nära att jag köpte den.
Jag satt där i en grön t-shirt och svart skinnjacka. Bakis och okammad.
"Du skulle kunna vara med i ett tjejrockband" sa han.
Ibland är det skönt att smälta in. Oftast är det coolare att vara udda.
Varje gång jag ser dig hör jag stråkar spela ljuv musik.
/Alexandra
Lördag, 3 maj kl. 10:53
Nu: frukost på String med bästa J och hans hang-around-pojkkompis som mycket väl skulle kunna vara hans pojkvän :)
/Alexandra
Lördag, 3 maj kl. 10:23
Mobilen piper med jämna mellanrum i mitt liv. Ibland när jag åker buss brukar jag sitta och bläddra bland gamla meddelanden, det är som att läsa i en dagbok. Inatt när jag åkte hem från jobbet och kände mig lite utbränd och inte så lite ensam, var de där meddelandena min räddning. Jag läste och log. Påmindes om att jag har vänner, familj och människor omkring mig som bryr sig. Jag är en del av andras liv. Precis som de är en del av mitt liv. Det är en fin känsla.
Finaste sms:et igår, från en killkompis som vill ses fast jag aldrig har tid:
"Jag lägger den bollen i dina händer. Jag kan när du kan, sov vackert min vän."
Ler ännu mer när jag ser alla söta sms-smeknamn jag blivit tilldelad under veckan, det är ganska härligt att bli kallad för sweetie, sötnos, honey, puffan, grodis, lilla gumman och gulliga du. Det gör saker med självkänslan.
Ensam, men bland vänner.
/Alexandra
Torsdag, 1 maj kl. 20:35
Jag hade precis skrivit klart ett låångt inlägg. Det försvann. Ut i ettor-och-nollor-rymden. I-landsfrustration.
/Alexandra
Torsdag, 1 maj kl. 11:42
Dagens facebookstatus:
Alexandra : äntligen ledig! Idag: mc donalds, läsa glossy magazines och äta glass i sängen.
Updated 7 hours ago edit
/Alexandra
Torsdag, 1 maj kl. 11:34
Ljuvligt, skulle min mamma säga. Hon använder ordet ljuvligt om väder och tillfällen när det är sådär alldeles, alldeles underbart härligt. Härligt. Ljuvligt. Underbara ord.
Jag vaknade imorse och det var härligt.
Jag gick längs Hornsgatan i solen och det var ljuvligt.
Converse:n på, nya glossy magazines i en påse, en varm tröja om det blir kyligt.
Nu: ensam-kvalitetstids-fika på kaffebarens uteservering.
vårkänslor
/Alexandra
APRIL 2008
Lördag, 26 april kl. 23:46
Den man vill ha kan man inte få.
Den man kan få vill man inte ha.
Varför är det så?
/Alexandra
Söndag, 21 april kl. 00:55
Det blev en alldeles underbar söndag.
/Alexandra
Söndag, 20 april kl. 15:35
Jag känner hur det kommer. Äntligen. Underbara känsla. Det har liksom krypit på mig de senaste dagarna. Världen kommer till mig i fyrkantiga bilder. Det har blivit dags att släpa omkring på kameran igen. Jag känner mig lite som jag tror att killen i vita kostymen känner sig i videon till nya singeln "Happiness" med Goldfrapp.
/Alexandra
Söndag, 20 april kl. 15:20
ååh. ibland är det så bra att vara jag. Och ibland borde jag verkligen lyssna på vad mina vänner säger.
/Alexandra
Lördag, 19 april kl. 09:17
Bleu, bleu, le ciel est bleu... ibland kan man bli lycklig av något så futtigt som en liten promenad till bussen. Vitsippor och gröna blad som trasslar sig upp genom allt det bruna.
Finns det något sötare än små barn som säger "Hej, vad heter du?"
"Hej, vad heter du?"
"Alexandra."
"Jaha. Jag ska springa ett varv runt huset. Mamma sa det. Jag har inga kläder på mig för mamma ska bara hämta sin plånbok i bilen. Hejdå."
Dagens outfit: prickiga converse, randiga strumpor, uppvikta jeans, vitt linne. Do you love it?
Åh. Jag är en svag människa. Simplaste sorten. Här sitter jag på bussen och lyssnar på själlös pop för att vakna och så känner jag plötsligt hur det smyger sig fram ett litet sug efter mynta och lime. Bäst jag byter låt.
/Alexandra
Fredag, 18 april kl. 21:41
Det är mörkt på torget nu.
Jag plockar ihop mina saker och åker till Solna.
Lyssnar på Les Fatals Picards och fantiserar om att åka vespa i Paris.
L'amour à la française.
Det kanske är till Paris jag ska åka på min semester?
Äsch. Nästa låt på spellistan är nåt med Bob Marley, nu vill jag såklart åka till solen istället.
Ladytron -weekend i London.
Jefferson Airplan -resan går till New York.
Imorgon ska solen lysa över Stockholm.
Trevlig helg.
/Alexandra
Fredag, 18 april kl. 19:36
Är ensam för ovanlighetens skull och njuter av att sitta vid skrivbordet framför fönstret. Tittar ut på mitt favvo-torg.
De japanska körsbärsträden har börjat blomma och mitt hjärta vill lyckoskutta av alla vårkänslor som trängs i mig. Eller så är det kanske Lykke-skutt. Köpte just Lykke Lis fantastiska debutalbum "Youth Novels". Ååh, det är bra. På riktigt. En singel hon släppte lite tidigare är Everybody but me. Lyssna på den.
/Alexandra
Våga vårstäda. Städa bort och städa fint. Jag hittade en ny vän. Vi ska gå på konsert.
Fredag, 18 april kl. 19:06
Höjden av ironi måste vara när man sover över i sitt eget hem och råkar låna sin förra killes nya tjejs deo?
/Alexandra
Fredag, 18 april kl. 18:54
Bästa F är i Stockholm. Typiskt, jag missade när han ringde och nu kan vi inte ses förrän om jätte-jättelänge.
Platoniskt. Såklart. Han är ju gift.
/Alexandra
Måndag, 14 april kl. 14:20
Familj. Känn på ordet. Ett ord med helt olika betydelse beroende på var man befinner sig i livet. Konstaterar att många av mina barndomsvänner har egna familjer med barn i skolåldern. Vissa har gift sig och skilt sig och gift sig igen.
Igår, när mamma och jag motionerade oss genom Ikea i Linköping såg jag dem. Jämnåriga kvinnor som trött släpade omkring på vagnar överfulla med barn, vasen Vas, tyget Gunvor och arbetslampan Mörker i jakt på hemtrevlighet och familjelycka. De skällde på medhavda män med svåra symptom karakteristiska för hypoglykemi. Är de en lyckliga?
Inne på H&M orkade en mamma inte köa till provrummet och provade istället en alltför liten klänning i hörnet av butiken. "Jag känner mig ful och tjock" sa hon medan hon kråmade sig framför spegeln, sin man och finniga tonårsson.
"Äh, va fan, ta den där nu, det spelar väl ingen rol" svarade hennes okänsliga tjockskalle till man. Jag betraktade hur de gick arm i arm till kassan. Är de en lycklig familj?
Är de lyckliga fast jag inte kan se det?
Ställer min diagnos själv: "kvinna, singel, 30 år, rädd för att bilda familj, älskar champagne, vin och sina vänner."
Just nu diggar jag min nyaste syster, hon som utgör min minifamilj hemma i Stockholm.
/Alexandra
Söndag, 13 april kl. 11:43
Jösses. Hur patetiskt har jag blivit när jag en söndagmorgon i det fridfulla Linköping sitter och kollar facebook och mina vänners bloggar och känner ett litet sting av avund när jag läser att de ligger hemma och är bakis?
Istället bokar jag in lite kvalitetstid med min mor. Vi tänkte motionera. I ett köpcentrum. Vi lärde oss det i Santa Barbara.
Mohahaha!
"All this from mall walking?! You bet. Walking is America's #1 aerobic exercise, and not just because it's easy. It works! And walking in a mall helps you excuse-proof your exercise program. No need to worry about weather, bugs, traffic, sunburn, or any other outdoor exercise hazard. You can even window shop at the same time! "
källa:www.walksport.com
Vill du veta mer om fördelar och nackdelar med att promenera i ett köpcentrum, klicka här, c´mon do it.
/Alexandra
Lördag, 12 april kl. 23:54
Samma tid, samma plats. Alla sover och jag sitter ensam vid köksbordet med en kopp te och en trave funderingar.
Vänskap.
Passion.
Förälskelse.
Värme.
Närhet.
Gemenskap.
Längtan.
Trygghet.
Undran.
Hångel i en trappuppgång.
Kärlek till någon man inte kan få.
Värme till någon man inte vill ha.
En puss på kinden från någon man saknat.
Närhet med någon man vill äta frukost med.
Fika med en bästis.
Kramar av någon man tycker om.
Passionerat sex med någon man inte känner.
Vänliga ord till någon man älskar.
/Alexandra
Lördag, 12 april kl. 23:30
Wandered Lonely as a Cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.
Continuous as the stars that shine
And twinkle on the milky way,
They stretched in never-ending line
Ten thousand saw I at a glance,
Along the margin of a bay:
Tossing their heads in sprightly dance.
The waves beside them danced; but they
Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
In such a jocund company:
I gazed--and gazed--but little thought
What wealth the show to me had brought:
For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils. -William Wordsworth
/Alexandra
Fredag, 11 april kl. 23:50
Linköping. Alla sover och jag sitter ensam vid köksbordet med en kopp te och en trave funderingar.
Mobilens pipande påminner om vad jag missar för roligheter därhemma. Hemma i Stockholm. I ett svagt ögonblick fantiserar jag busigt om grodor och saltlakrits. Jag vet bättre än att blanda ihop dem.
/Alexandra
Tisdag, 1 april kl. 12:59
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
/Alexandra
Ibland är det fint med en vän.
En sån som är lite som en själv.
FEBRUARI & MARS 2008
PÅSK
Ibland firar man påsk med familjen. Ibland inte. Ibland äter man lamm. Ibland är man ett lamm. Ibland är man lam. Förlamad.
/Alexandra
kommentarer >>
Måndag, 10 mars kl. 22:41
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
/Alexandra
kommentarer >>
Måndag, 10 mars kl. 22:37
Gästspelar i en tom lägenhet som varit mitt hem. Nu är den främmande och det luktar annorlunda.
/Alexandra
kommentarer >>
Jaha, nähä, om man skulle slå till på ett par rosa? Jaså, gröna säger du?
Jo, de gröna kanske passar bättre på kontoret. Då tar jag båda paren, tack.
Fredag, 7 mars kl. 19:47
Singel.
Plötsligt ter sig världen lite annorlunda.
/Alexandra
kommentarer >>
Tisdag, 4 mars kl. 22.34
Det är inte som förut. Jag bor inte här längre.
Jag har flyttat. Nej, inte bloggen. I verkligheten.
Gått vidare, tagit steget eller vad man nu vill kalla det.
Det var ett tag sedan nu.
Jag har en vän. Hon låter mig vara hopplös i soffan kväll efter kväll. När jag inte orkar mer säger hon att hon förstår.
Hon finns där. Underbara vän.
/Alexandra
kommentarer >>
Fredag, 29 februari kl. 08.55
Solen skiner.
Det är vår i luften.
Genom ett skitigt bussfönster tittar jag på en man från ett annat land. Eller egentligen tror jag inte att han har något hemland. Nu står han här i sitt lånade land och spelar dragspel klockan halv nio en fredagsmorgon i februari. Det är soligt men fortfarande kyligt i luften. Jag undrar om det blir kallt om hans spelande fingrar. Jag hör honom inte. Ipoden spelar Jefferson Airplan, The Doors och Dolly Parton. Jag ser på mannen. Vem är han egentligen? Hur ser hans livssituation ut? Pratade han med frugan vid frukostbordet i morse om att han tänkte stå på Odenplan och spela idag?
Saker jag gillar just nu: Aftonbladet.se:s krönikor. Små ljusglimtar i tillvaron. Egentligen är det Kitty Jutebring jag gillar. Jag beundrar henne, hon är coolare än de flesta.
/Alexandra
kommentarer >>
december - februari
NOVEMBER & DECEMBER 2007
Söndag, 2 december kl. 01:33
Trevlig 1:a advent!
/Alexandra
kommentarer >>
Söndag, 2 december kl. 00:36
Åh. Jag mår så illa.
Kom hem från jobbet. Gick till sköna Angelo´s på Rosenlundsgatan och käkade pizza med T som just kommit hem från Philadelphia, Pennsylvania. En tokigt god Quatro Stagione med räkor och två stora färska musslor. Förutom min egen tårvätska så är jag mer eller mindre allergisk mot musslor. Typ var tredje gång. Ikväll ställde de till det för mig. De ville liksom inte stanna kvar i magen. Så fort jag proppat i mig hela pizzan ville min kropp fortast möjligt göra sig av med de små bilateralt symmetriska blötdjuren. Jag vägrade. Nu sitter jag i soffan och mår illa. Om jag kräks kommer jag inte kunna se åt musslor på mycket länge och jag älskar ju de där djuren trots algtoxiner och annat läskigt som får min kropp att protestera.
Jag vägrar låta mig besegras.
Visste ni förresten att i en musselodling kan man skörda 120 ton musslor på en yta stor som en fotbollsplan.
/Alexandra
kommentarer >>
Lördag, 1 december kl. 08:30
Godmooorgon!
Det är lördag och jag ska förvisso jobba större delen av dagen, men... imorgon är det söndag och då är det min tur att vara ledig! Torget är gråare än grått. Till och med den lysande julgranen ser liten vissen ut. Lite snö skulle göra susen. Den sköna känslan från kvällen hos moster Frida sitter kvar och det är på väg att bli en underbar lördag.
Nyaste lillebrorsan. Leon. Ganska prickig.
/Alexandra
kommentarer >>
Lördag, 1 december kl. 01:37
Några fullisar ute på torget leker med julgranen. En av dem flipprar med belysningen och den blinkar som värsta discobollen. Lite roligt faktiskt. Har just kommit hem efter en alldeles härlig och skön kväll med låtsasmoster Frida. Jag fick glas efter glas med vin och kände hur jag blev allt rödare om kinderna i takt med att alkoholen letade sig ut i min kropp. Hon fick ett par pyttesmå paket, försenade födelsedagspresenter, från några favvo-ställen i USA. Och choklad. Som jag bad att få smaka. My God vilken choklad. Den fick världen att stanna upp en liten stund och det var bara jag och chokladen för ett kort ögonblick.
Lily O´Brien´s choklad. Så god att man blir förvånad.
Vi tittade på Idol och pratade om tjejgrejor. Fnittrade, åt popcorn och sa det befriande k-ordet hur många gånger vi ville.
Vid midnatt var det dags att bege mig tillbaka till Hornsgatan och jag beställde en taxi. De senaste gångerna jag har åkt taxi har chaufförerna varit intressanta individer som tagit upp samtalskort jag sällan stöter på i andra situationer. Kvällens resa var inget undantag. Herrn vid ratten berättade att han nu, vid 51 år fyllda, kört taxi i 27 år. Efter att ha rest oerhört mycket i sitt liv kände han sig redo för att göra "den inre resan". Han rekommenderade ett par böcker varav "The Power Of Now", skriven av Eckhart Tolle, var en. Jag satt i baksätet och lyssnade på vad han sa och åt ett par clementiner. Innan han släppte av mig skrev han ner titeln på baksidan av taxikvittot.
Jag klev ur taxin och gick fram till porten och slog koden. Ingenting hände. Jag har ju, sedan jag låste mig ute för ett par veckor sedan, inte någon nyckel till ytterdörren. Ingen nyckel och mörkt hos så gott som alla grannar. Jag vågade vare sig kasta stenar eller ringa på porttelefonen. Där stod jag och tittade fånigt på huset jag bor i. Utelåst igen. Till vänster om Kaffebaren ligger en lokal som nyligen fått nya hyresgäster. Polar Music Studio. Jag knackade på där och blev insläppt av en äldre man. Jag berättade hur det låg till och fick följa efter honom in i vad jag trodde var en ganska liten lokal. Jag hade fel. Där innanför fanns de mest fantastiska saker, typ, instrument. En studio på varje kortsida av ett stort rum (eller räknas allt som studio?, jeez, jag har noll koll...) och galet många sexiga gitarrer. Guld- och platinaskivor i ramar som visade diverse artisters fantastiska försäljningssiffror. Jag fick en guidad tur på vår väg mot en dörr som mannen trodde skulle leda till mitt trapphus. Vi pratade en stund och sade sedan vi ses. Nu sitter jag här. Och är lättad. Tänk om jag hade behövt stå därute på torget hela natten.
Förutom att fota i den afrikanska hårsalongen på Krukmakargatan drömmer jag om att fota i en musikstudio.
Well, Vi sa ju vi ses.
Note to self: köp boken taxichauffören rekommenderade.
/Alexandra
kommentarer >>
Fredag, 30 november kl. 19:52
Äntligen fredag(kväll). Ska besöka min låtsasmoster Frida och inspektera hennes packning inför morgondagens resa till Thailand. Vi ska dricka vin. Och, jösses vad jag längtar efter det där vinet.
När vi var i USA träffade jag sötaste flickkompisen Jenny. Hon gick omkring och sa "Silence...I kill you!" och refererade till en komiker, Jeff Dunham, som jag missat fullkomligt. Nu förstår jag vad hon menade...
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
"Silence... I kill you!"
/Alexandra
kommentarer >>
Torsdag, 29 november kl. 23:43
Förresten, snart, på lördag, kommer alla fotografier hem.
Då blir det åka av.
Båt.
Vår båt.
Märta.
/Alexandra
kommentarer >>
Torsdag, 29 november kl. 23:30
Pratade med min underbara lillasyster i telefon ikväll. Hon har just fyllt 12 och tycker att världen är både spännande och konstig. Hon har under hösten varit kär i en kille som heter Allan. Allan har fina, mörka ögon och svart krulligt hår. Hon fick veta av en kompis att Allan tittade på henne ganska mycket. Det ledde till att hon började titta efter om han tittade på henne. Det gjorde han. "Och sedan började jag liksom automatiskt titta på honom och plötsligt satt vi där och glodde på varandra hela tiden" sade lillasyster. I matsalen, på rasterna och i klassrummet. Sedan flyttade Allan till Örebro. "Vi har msn:at två gånger sedan han flyttade, men det har inte blivit något mer mellan oss", föklarade hon. "Det blev aldrig något mer än att vi glodde på varandra".
Sedan pratade vi om hennes kommande födelsedagskalas, om att vi snart kommer att träffas och om huruvida det är ok att ta en barnalvedon trots att vare sig mamma eller pappa är hemma.
"Jag längtar ihjäl mig efter dig", sade hon och jag trodde en lång stund att mitt hjärta skulle poppa ut ur min kropp.
Sedan, när vi skulle säga hejdå, sade hon: "vi ses snart, min lilla kycklingkorv".
/Alexandra
kommentarer >>
Onsdag, 28 november kl. 23:27
Jag har ett litet fotoalbum som börjar ta form på flickr, du hittar det här.
Godnatt.
/Alexandra
kommentarer >>
Onsdag, 28 november kl. 22:41
Traskade hem i snöblasket.
Så.
Äntligen.
Nu.
En varm kopp te, nyaste mysbrallorna på, skön musik i hörlurarna och bara några få punkter kvar på att-göra-listan. Förvisso punkter som verkligen behöver åtgärdas, men nä, jag tänker sitta här och bara vara en stund.
För att jag behöver det innan klockan ringer klockan 6 imorgon bitti.
Inventering på jobbet.
Igen.
/Alexandra
kommentarer >>
Onsdag, 28 november kl. 21:45
Jösses, vad stökigt det har varit här på sistone...! Mina inlägg har varit fulla av stavfel, fel datum, konstiga meningar och en massa strunt . Stress, avsaknad av såväl dator som tillgång till internet och jet-lag har bidragit till obekvämt få inlägg den senaste veckan.
Vi hade ju nåt på gång, ni och jag, jag kände det. Visst?
För, jag fick nämligen en känsla av att ni plötsligt var fler än vanligt och... och.. det var liksom trevligt.
Nu är jag tillbaka. Skönt på något sätt.
Bloggen känns som en vän, det är skönt att ses igen.
/Alexandra
kommentarer >>
Söta jesus, vad jag längtar tillbaka.
Tisdag, 27 november kl. 21:34
Borta bra, hemma bäst?
Ibland är det så. Idag känns lägenheten tom och kall. Grannarna har ställt adventssljusstakar i fönstren, gatan är julpyntad och en flaska Blossa 07 står på bänken i köket och ser inbjudande ut. Det är mysigt. December är på ingång och jul-och nyårshelgerna ligger bara ett par blad bort i almanackan. Sätter mig i soffan och läser DN.Bostad. Plockade just upp det senaste numret ur ett enormt berg av post som bildats på hallgolvet under min frånvaro. En Jonas och Jocke poserar på framsidan i varsin karaktäristisk I love NY-tröja. De har skapat sig en lägenhet med New York-känsla i Liljeholmen. Jag har just lämnat New York med en känsla av vemod. Egentligen är det lite löjligt av mig att skriva att jag varit i New York när större delen av vistelsen tillbringades i New Jersey. I fredags tog vi bilen och begav oss från hotellet i Morristown, NJ, för att tillbringa två dagar på Manhattan, NY. Redan när jag på avstånd såg stadens välbekanta sky line kände jag det: här vill jag vara. Hotellet, Hotel Metro, var beläget alldeles intill Empire State Building och låg på promenadavstånd till flera intressanta sevärdheter. Vi gick längs Brodway, tittade på Time Square och brottades med tusentals thanksgivinglediga människor, hann med en gnutta shopping och åt en underbar tapas-middag tillsammans med flickkompis Jenny på restaurang Pipa.
/Alexandra
kommentarer >>
Tisdag, 27 november kl. 21:06, Stockholm
Kopierat ur gästboken:
Torsdag, 22 november kl. 21:04, Morristown - New Jersey
Tillbaka pa hotellet.
Vaknade strax efter fem i morse, utan att kunna somna om igen. Drog pa mig klader, tog med mig iPod och vattenflaska och smog ivag till gymmet. Strax fore sex pa morgonen var det ingen annan dar och jag hade saval lopband som crosstrainer for mig sjalv.
Efter frukosten begav vi oss alla ut pa landsbygden dar vi tittade pa vackra hus och fantastiska hostfarger. Hem igen, softa pa hotellrummet och sedan ivag till familjemiddagen i Mendham. Vi blev serverade den mest fantastiska Thanksgiving-middag man kan onska sig: kalkon med sweet potatoes, gravy och tranbarssylt, lammstek, diverse gratanger och underbara pajer till efterratt. Matta till bristningsgransen rullade vi hem efter nagra timmar och ser nu fram emot morgondagen da vi antligen ska aka till New York.
Nu: soooova!
Sedan: vakna tidigt och springa på löpbandet!
/Alexandra
|
Torsdag, 22 november kl. 14:04, Morristown - New Jersey.
Frustration. Datorn har pa hotellet kan inte oppna programmet dar jag skriver mina blogginlagg. Har saklart en massa att dela med mig av men kan alltsa inte skriva nagot for narvarande. Hopppas ni har overseende med detta under de kommande dagarna!
Igar: shopping i Livingstone Mall.
Idag: Thanksgiving med kalkon och pumpkinpie.
Imorgon: New York.
Jag aterkommer sa fort jag bara kan!
| /Alexandra |
/Alexandra
kommentarer >>
Tisdag, 20 november kl. 20:53, Mendham - New Jersey
Ställde klockan på 04:45 för att hinna med att packa ner det sista i resväskan, gå igenom min kvar-att-göra-lista, duscha och äta frukost. 06:30 tänkte jag hoppa in i en taxi och 07:00 hade jag stämt träff med mitt resesällskap på Arlanda.
Vaknade skönt av mig själv innan larmet på mobiltelefonen ringde imorse. Blundade ett par sekunder innan jag letade fram mobiltelefonen och tittade på klockan. 06:53. 06:53! 06:53!! Det jag såg framför mig på telefonens display kunde inte stämma. Gaaaaaaahh!!!!!!!!!! Det stämde. Jag hade försovit mig. 7 minuter senare skulle jag befinna mig vid incheckningsdisken på Arlanda. Panik. Ångest. Adrenalin. Hjärnkaos. Hur i hela friden skulle jag fixa detta?? Jag insåg att det bara fanns en sak att göra: hinna till flyget. Upp, ut i badrummet, tandborsten i munnen, slänga ner necessären i resväskan, klä på mig halvblöta kläder från torkställningen och ringa efter en taxi. 07:04. "Arlanda tack". 11 minuter efter att jag vaknat satt jag i baksätet på en taxi och skulle hinna med flyget med hyfsat god marginal. Tiden måste ha stannat. Att jag lyckades samla ihop mig och mina grejor på elva korta minuter är i praktiken inte möjligt. Kom att tänka på Lisa Nilssons "Himlen runt hörnet", "nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur".
Här och nu. Jag hann med flyget. 9 timmar senare landade vi i ett dimmigt New Jersey och en kort biltur bort bor Pontus & Penny med sina underbart söta bebisar, tvillingarna Noah och Natalie. Känner av tidsskillnaden lite men orkar inte ta hänsyn till den och njuter istället av att umgås och dricka vin.
/Alexandra
kommentarer >>
Tisdag, 20 november kl. 01:38
Så här är det jämt när jag ska resa någonstans. Jag går aldrig och lägger mig. Jag gör allt annat än det jag verkligen borde: koncentrera mig på att få ner rätt grejor i väskan.
Köpte ett nytt läpp-guck idag. That brought back memories: Dagen då jag började fjärde klass kom jag för sent till första lektionen. Superpinsamt. Av någon anledning var bara en bänk allra längst fram ledig och jag satte mig där efter att ha stött emot ungefär alla de andra 31 klasskamraterna på min väg genom klassrummet. En ny kille hade samma dag börjat i vår klass. Så fort jag såg honom blev jag kär. Killen med stort K. Jag bombarderade honom med fråga-chans-lappar, men fick aldrig något svar. Emellanåt svarade någon kompis åt honom och det var alltid nej. På vintern, när jag använde lypsyl, hade den guldlockiga killen något mycket tuffare. En liten burk med försvarets hudsalva. Den doftade väldigt speciellt och jag minns att jag någon gång lyckades få peta med mitt finger i den där burken. Det var nästan för bra för att vara sant.
Idag, på väg hem från jobbet, gick jag in på apoteket för att köpa några saker till min resa. Framme vid kassadisken stod ett ställ med en massa olika sorters lypsyl och läppbalsam. Jag fingrade på några av dem men visste inte vilken jag ville ha. Utan att kunna bestämma mig lade jag tillbaka dem på sina platser och började ställa fram mina varor till killen i kassan. "Hörru", sade en äldre man bakom mig. Jag tittade på honom. "Jag tycker att du ska ta den där" sade han och pekade på en liten oansenlig burk längst ner i stället. "Den luktar inte så gott, men f-n vad bra han e´" fortsatte han. Jag tog upp burken och tittade på den, tog av locket och luktade . Vips så var jag tillbaka på skolgården vid Björnkärrsskolan. Minnesfragment fladdrade förbi och jag kunde inte låta bli att undra: vad gör den söta killen nu för tiden? Han var väldigt duktig på fotboll. "Om du säger så, så får det bli den" sade jag till mannen bakom mig. "Du kommer inte ångra dig" svarade han och log.
/Alexandra
kommentarer >>
Måndag, 19 november kl. 23:06
Jobba, hänga tvätt, stryka, låna resväska, packa, pass, biljetter, chai-te med lillebror + kompis på bästa fiket på andra sidan gatan, ladda iPoden, ringa viktiga samtal, msn:a en sista gång med några nära och kära, kolla att-göra-listan och hälla bra-att-ha-produkter i små flaskor för att slippa bli av med dem i vi-gör-bara-vårt-jobb-tullen.
/Alexandra
kommentarer >>
Måndag, 19 november kl. 19:06
Det hände inget. Min kropp kändes alldeles normal och jag kunde vistas i samma rum som den nya bebisen utan att vilja gråta. Ganska ofta tidigare har jag fått kämpa mot underliga glädjetårar när jag umgåtts med bebisar. En väldigt primitiv känsla intar min kropp och jag vill under ett par sekunder ha tre barn, bo i hus på landet, plantera tomater i mitt påhittade växthus, plocka jordgubbar direkt ur landet och göra saft. Sedan vaknar jag, lämnar över bebisen till sin förälder, en sån med mörka ringar under ögonen och kräksfläckar på kragen, och längtar mig bort till min andra drömvärld. Den där jag reser omkring i världen. Jag och min kamera. Och lever på upplevelser och vatten. Och lite annat.
Imorgon bitti går en av mina drömmar i uppfyllelse. Jag ska åka till den amerikanska östkusten.
Ps. Bebisen var väldigt söt. Såklart.
Victoria's Secret... ett absolut måste.
Julbelysning, Rodeo Drive - Los Angeles.
/Alexandra
kommentarer >>
söndag, 18 november kl. 15:34
På väg till Katrineholm. Till pappa, hans nya tjej och nyaste bebisen. Jag väntar med spänning på hur min kropp kommer att reagera. Kommer jag att längta efter att skaffa en egen? På vägen dit ska jag och lillebror prata, äta godis och lyssna på musik. Och jag ska låtsas att jag är Louise (i Thelma & Louise) och att vi är på väg ut i Europa. Kanske till en skön skidort där vi ska hänga hela vintern, åka bräda och gå på after-ski.
vinter i Stockholm
sommar i Kalifornien
/Alexandra
kommentarer >>
söndag, 18 november kl. 15:17
Varm O´boy och västerbottentoast på Kaffebar. 4 ° celsius och gråare än grått ute på torget. Gick en sväng med Linus. Lika mycket för hans skull som för min egen. Tänker på min vän. Så ledsen och så uppgiven. Orden som kommer ur min mun känns tomma. Inget jag säger kan få honom att känna sig bättre. Det är bara hon som kan göra honom lycklig nu. Hans enda uppgift är att ta sig igenom dessa första fruktansvärda minuter, timmar, dagar. Överleva. Inse sitt värde. Utan henne. Kanske kommer hon tillbaka. Kanske inte.
/Alexandra
kommentarer >>
söndag, 18 november kl. 10:58
Godmorgon!
Just tillbaka efter en uppfriskande powerpromenad med Linus längs Årstaviken. Otroligt hur många som kommit på samma tanke denna morgon. Vattnet låg alldeles stilla och den grå-orange-bruna omgivningen speglades vackert på ytan. Tantolunden, Stockholms Central Park. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig ens varit i New York. iPoden spelade DJ Quicksilver, Faithless och Prodigy. Och Leila K. Ni vet, tjejen med Open Sesame och Ca Plan Pour Moi. Tjejen som även gav mig en rak höger på bröstet/tutten/löken (välj favoritord). Tur att jag har två. Hon skulle stjäla skor i butiken där jag jobbade och jag skulle hindra henne. Det ville hon inte. Jag kanske borde försöka få ut lite försäkringspengar, eftersom jag nämligen är säker på att det ena bröstet numera är (ännu) plattare än det andra.
Nya jobbet. Tiden går så fort och snart är jag inte längre ny. Det är så tokigt mycket att göra hela tiden.
Mamma och jag hade en diskussion om vikt (min) i somras. Hon menade att när livet börjar falla på plats kommer det ordna sig med vikten. Hon hade rätt, jag har börjat jobba och har gått ner lika många kilon som antal veckor jag har jobbat där. Bra eller dåligt? Jag väljer bra. Hyfsat ointressant för er. En skön sak med att bli smalare är iallafall att det går så mycket enklare att springa (min powerpromenad inleddes till min egen förvåning med tio minuters joggande). Man liksom flyger fram. Det gör man ju sällan när man just varit och handlat ett par matkasssar på Hemköp. Och det är ungefär ett par matkassar som lättat från min kropp. Ett par matkassar med junk food.
Tantolunden, min oas.
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 17 november kl. 22:53
Kärlek. En känsla, ett tillstånd. Kärlek kan visa sig i oändligt många former och mitt osofistikerade vokabulär är inte på långa vägar tillräckligt för att beskriva hur jag ser på kärlek. Under några omvälvande timmar har jag idag pendlat mellan glädje och sorg och fått anledning att fundera över vad som betyder mest. Läste en nystartad blogg, skriven av en kille som just blivit lämnad av sin livs kärlek. Hans ord fångade mig direkt och det var omöjligt att inte känna hans smärta. Pratade senare med en underbar vän på telefon. Han befinner sig i en liknande situation som killen på bloggen och jag känner mig fullkomligt maktlös inför den ångest och oro han upplever just nu. Jag vill så gärna hjälpa men kan inte göra något annat än att lyssna och formulera tröstlösa sanningar i form av egna erfarenheter. Är så oerhört glad för de vänner som står mig nära och som låter mig vara nära dem. Har ikväll tänkt på vad de, som är väldigt olika varandra, egentligen har gemensamt. Svaret är enkare än jag först trodde: de besitter förmågan att känna efter och förmågan att visa känslor. Modiga människor som vågar.
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 17 november kl. 18:53
Vet inte om ni brukar läsa Katrin Schulmans blogg, jag gör det nån gång ibland. Hon var på dop idag. Hos en tjej som min kompis Frida också känner. Frida var där och konstaterade att fru Schulman är ganska frispråkig och använder både k- och f-ordet. Läste Katrins inlägg om dopet och såg att k-ordet förekom även där. Det är ju underbart! Åtminstone en person utanför min närmaste kamratkrets som inte ramlar av stolen i akut chock när de hör dessa användbara ord.
Att säga knulla är väl inte så farligt?
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 17 november kl. 12:16
Hemma själv. Går omkring barfota på nystädade golv. Dricker en hämt-latte från Kaffebaren. Lyssnar på bruset från torget.
Det är mysigt att bara vara. Msn:ar med en vän. Pratar om nyår och sedvanliga löften. Läser lite i min bok. Surfar runt på nätet. Funderar på vad alla singlar har för rutiner i sina liv. Vad gör alla människor bakom sina stängda dörrar? Älskar att vara själv men är rädd för ...ensamhet, antar jag. Grannarna äter mat och diskuterar högt på andra sidan väggen. Jag tittar ut på den enorma granen. Pratar med pappa i telefon. Är inte arg på honom längre. Mest orolig för att han inte har hittat sig själv. Jag är ju hans dotter, har jag det i generna? Bränner en skiva. Underbara lördag.
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 17 november kl. 10:29
Igår kväll på Ica gick jag förbi ett par "expedit"-killar som stod och pratade intill pastahyllorna. Den ena var uppenbarligen ny och den andre verkade ha jobbat där ett tag.
Erfaren: Hur går det för dig?
Ny: Jo, asså, jag känner ju ingen än, men med pastan går det väl bra.
Erfaren: Äh, det är grymma människor som jobbar här, du kommer att lära känna alla,
det är bara att typ gå fram och snacka med folk.
Ny (tittar in i hyllan): ok
Erfaren: Asså, det finns ju sjukt fina brudar som jobbar här. Du kommer få se. Och har man, som jag, jobbat här ett tag så har man ju lite historia med några av dom, om man säger så.
Ny: jaså?
Erfaren: Ja, dom finaste. Du vet, man måste ju passa på. Vet ju inte hur länge man jobbar här.
Ny: Näee..
Erfaren: Om du plockar upp pastan duktigt så ska jag berätta detaljer sen när vi jobbar ihop i frysen.
/Alexandra
kommentarer >>
fredag, 16 november kl. 22:17
Idag, på eftermiddagen, ringde det en säljare som ville erbjuda mig ett fantastiskt tv-telefon- och internetpaket. Han verkade inte lika intresserad av att sälja som av att prata med mig. Jag som varit hemma och isolerad från omvärlden hade naturligtvis ett visst behov av att prata och lät honom därför hållas. Mellan säljargumenten han hittade på datorskärmen framför sig fick jag veta att den unge mannen just fyllt 21 år och var en djupt engagerad AIK:are med såväl AIK-flagga som råtta tatuerad på armen. Innan vi slutade prata frågade han ...om han fick adda mig på facebook!! Ha ha ha, det var det roligaste som hänt på hela dagen! Jag ser framför mig hur han har typ hela Com Hems kunddatabas som "friends" på facebook. Om han hör av sig lovar jag att skicka vidare denne unge man till lämplig singelväninna...
/Alexandra
kommentarer >>
När molnen skingrats är himlen alltid blå.
fredag, 16 november kl. 21:31
Läste Fridas "personal message" på msn och undrade vad det var för hallelujah moment hon väntade på. Min fantasi skenade iväg och jag försökte komma på om hon nämnt något om någon dejt eller så... men nä, jag kunde erinra mig något alls. Hamnade av en slump i soffan framför kvällens idol. Och oh my god. Plötsligt förstod jag vad hon menade. Carola uppträdde tillsammans med idoldeltagarna och det var... kärlek. Ett hallelujah moment. Om det finns en gud så var han/hon/den/det där hos henne, för hon såg lycklig ut och idoldeltagarna såg lyckliga ut och jag som satt i soffan kände mig lycklig. Musik gör oss lyckliga. Här är en annan låt som gör mig lycklig.
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
"one pill makes you larger
and one pill makes you small
and the ones that mother gives you
don't do anything at all"
/Alexandra
kommentarer >>
fredag, 16 november kl. 15:30
Hemma från jobbet idag. Jag var tvungen. Något brottade ner mig varje gång jag försökte ta mig upp ur sängen i morse.
Har tillbringat oförskämt många timmar med att inte göra någonting. Det kanske är det man ska göra när man är hemma för att man känner sig för dålig för att utföra sitt arbete? Hm. Well, jag gör mitt bästa. Det är fredag och jag hade sett fram emot att umgås! Ni vet, dricka och äta gott, skvallra och mysa. Istället sitter jag här och längtar. Efter både det ena och det andra. En kille på jobbet sa att enligt reglerna får man dricka en flaska per dag när man är sjuk. Skönt att veta, jag tror nämligen att det står en bag-in-box i köket ...man kanske kan låtsas att det är en flaska, i brist på andra?
/Alexandra
kommentarer >>
fredag, 16 november kl. 15:26
BORTTAGET YOUTUBEKLIPP
Så underbart. Så fint.
/Alexandra
kommentarer >>
torsdag, 15 november kl. 23:59
Alltså, om man är sjuk, på riktigt, så ska man stanna hemma. Jag kom på det idag. Det hade varit bra för mig om jag hade stannat kvar i sängen imorse.
Klev in på jobbet strax före åtta och började räkna halsdukar, vantar och fleecetröjor som om det var det sista jag tänkte göra här på jorden. Kände hur viruset bearbetade min kropp för att bryta ned allt vad mitt immunförsvar kämpat med att bygga upp under det senaste året. Ville inte men kastade till sist in handduken och meddelade min chef att jag mådde dåligt och behövde gå hem. Visst sade han. Strax före fyra på eftermiddagen kom jag iväg och bestämde mig redan på bussen för att käka en Big Mac till middag. Med en varm, nygjord hamburgare gick det lite lättare att promenera de sista stegen längs Hornsgatan mot soffan, nyaste mysbyxorna, bästa boken, tända ljus och nyladdad iPod. I morse när jag skulle iväg till jobbet packade jag omsorgsfullt min jacka med det allra nödvändigaste: mobiltelefon, pengar, nycklar, iPod och vantar, låste dörren och stängde fickorna. När jag nu stod där framför dörren fanns allt kvar. Utom nycklarna. Puts väck. Borta.
Satte mig i trapphuset en stund och gick igenom alla tänkbara ställen där mina nycklar kunde tänkas vara. Det enda stället där de exponerats för annan luft än den i min ficka var i skåpet på jobbet. Eftersom T är i USA fick jag helt enkelt ta med mig påsen med hamburgare och en cola light och bege mig tillbaka till butiken. Väl där upptäckte jag att läsken läckte och i hög fart rann ut över mina kläder och lämnade ett lagom snyggt, brunt spår efter mig. Där upptäckte jag även att mina nycklar lyste med sin absoluta frånvaro. Grät i hemlighet en liten skvätt på kontoret och ringde sedan och bestämde träff med en låssmed. Han lovade att möta mig hemma på Hornsgatan en timme senare. Sparade hamburgaren och tänkte att den kanske kunde ätas kall medan jag väntade på herr Låssmed. Ut i kylan och in på bussen med is-stela cocacolafläckar på byxorna och tillbaka mot Söder.
Just som bussen skulle stegra sig och galoppera iväg från hållplatsen där jag klev på, tog den ett oväntat språng som jag inte lyckades parera varvid jag kastades framåt i gången och fick möjligheten att betrakta hur min kalla hamburgare i slowmotion (inbillad?) flög genom luften och hamnade utanför asken med ostsidan mot golvet. Jag ropade "neeej" högt för mig själv och skyndade mig att samla ihop dressing, bröd- och köttbitar för att andra passagerare inte skulle halka och satte mig sedan generad och arg på närmaste lediga säte. Tänkte käckt att det åtminstone inte kunde bli så mycket värre nu. En tant blängde på mig och tittade på fläcken på golvet. Hade jag för avsikt att lämna den där lilla salladsbiten?
Ignorerade tanten och lyssnade istället av mobilens telefonsvarare. Tusen tack Åsa, för att du påminde mig om Amy, jag blev alldeles rörd av din vänlighet. Nu var jag ju i en ganska känslig sinnestämning där på bussen, men din glada hälsning lyste verkligen upp min tillvaro. Bussen, jag och hamburgaren skildes åt när vi kom till Slussen. Fem minuter senare var jag hemma och satte mig återigen i trapphuset och väntade. Vänliga lillebror Jakob kom och gjorde mig sällskap. Snart kom även låssmeden och projekt Öppna Dörren påbörjades. Det tog ett tag, men till sist var dörren uppbruten, det nya låset på plats och min reskassa till New York avsevärt reducerad.
Men, inte ska man hänga läpp i onödan, för att avsluta kvällen drog jag med Jakob till Angelos pizzeria, drack läsk och åt Quattro Stagione (numera med skinka eftersom jag kommit över min brosk-fobi) och pratade ut.
Om den där jävla nyckelknippan som försvann. Och om livet.
/Alexandra
kommentarer >>
tisdag, 13 november kl. 19:15
Ååh vad mysigt det är när det snöar! Jag älskar december och tycker vanligtvis att november kan kan kvitta, men när det snöar känner jag hur det kryper fram lite sköna vinterkänslor. Tända ljus, varma jackor, stickade vantar och mössor, varm choklad och skinksmörgåsar. Idag har de sedvanligt rest en enorm gran nere på torget. Såsmåningom kommer den att förvandlas till en upplyst julgran, en sevärdhet och få förbipasserande att stanna till för att beundra den. När jag under en period bodde i Verbier, Schweiz, var november månaden då alla ständigt riktade sina blickar upp mot alptopparna. Det var i det närmaste en sport att gissa när snön skulle nå byns altitud. Först blev de högsta topparna vita, sedan letade sig snön nedför bergssidan och kom för varje dag allt närmare byn, för att till sist ligga tjock utanför dörren. Verbier var en underbar plats, årstiderna sagolikt vackra.
Jag är sjuk. Igen. Ett efterhängset virus har återigen fått fäste och tröttar obarmhärtigt ut mig på nolltid. Efter att ha tillbringat större delen av dagen i sängen bestämde jag mig för att trotsa symptomen och gick ikväll en promenad till Slussen och hem igen. Tog med mig kameran men fick inte många chanser att använda den då det blåste och snöade från alla håll.
Stadsgårdskajen, Stockholm. Vare sig någon vidare bild eller väder.
/Alexandra
kommentarer >>
tisdag, 13 november kl. 13:53
Lyssnar på Magnus Uggla, kastas tillbaka till minnen från förr. Han har den effekten på mig. Kommer ihåg hur jag satt på golvet hemma hos morbror Fredrik och tittade avundsjukt på hans oändliga skivsamling. Mest sånt som jag på den tiden inte förstod mig på men också på några plattor av Magnus Uggla. Senare, när jag bodde i Schweiz, var han given i cd-spelaren när jag festade med de andra svenska tjejerna. Vi skrålade i påhittade mikrofoner om huruvida vi skulle gå hem till dig eller mig eller var och en till sitt. Nu sitter jag framför datorn och lyssnar på "Kasta pärlor åt svin" och tänker inte på något särskilt faktiskt.
/Alexandra
kommentarer >>
tisdag, 13 november kl. 12:50
Vissa dagar behöver man slänga sig med klyschor. Idag är det en sån dag.
När jag var barn och bodde hemma hos mamma hade jag en lapp på väggen med den text som nu pryder fotografiet här ovan. De där raderna har på något sätt fastnat i mig och har kommit att bli en kliande ledstjärna i min strävan efter att gräva där jag står och sluta längta bort. Men hur kan en fjäril lära sig att den har frihet att flyga dit den vill -så länge den stannar i sin egen trädgård?
/Alexandra
kommentarer >>
tisdag, 13 november kl. 00:12
Bilfärd längs tomma landsvägar.
Snön rusar mot vindrutan och jag tror att det måste vara så det känns att åka genom rymden.
Snöflingorna är mina stjärnor och bilen mitt rymdskepp.
Det är svårt att se vägen och vad som händer längre fram, min blick fastnar om och om igen på snöflingorna som blir till vita streck i skenet från lyktorna.
Lördagen blev till söndag som blev till måndag. Är tröttare än på länge och känner hur varje aktivitet och engagemang är en ansträngning. Lite sjuk och ganska mycket trött är en irriterande kombination. Längtar till New York med en intensitet som just nu är bland det enda som känns riktigt härligt. Lördagkvällens taxifärd till Birger Jarlsgatan var rolig från början till slut, det var skönt att få skratta mycket och länge. En drink eller två och sedan en busstur med en ny bekantskap genom ett iskallt Stockholm. Vi har träffats tidigare men aldrig pratat mer än ytligt. Plötsligt befann vi oss på en buss. Förtroliga i skenet av alkoholens varma berusning pratade vi om livets överraskningar.
Vardag.
Klev in genom dörrarna strax före åtta i morse.
Lyssnade på den sedvanliga jazzen och fick veta att de som kan något om musik kallar den skivan vi lyssnade på för den bästa genom tiderna.
Hörde inte vad han sa att den hette.
"Vill du lyssna på den igen" frågade han så fort sista spåret slutat spela.
"Ok" svarade jag.
"Gillar du jazz" undrade han.
"Jag gör tydligen det nu" svarade jag.
Jag börjar lära mig att uppskatta såväl konstig, elektronisk musik som alla möjliga sorters jazz.
Som vanligt vet jag inte vad något heter, bara lyssnar och tycker.
Lyssnar och ackompanjerar min inre värld.
Vi jobbade hårt idag.
Så hårt att jag bjöd mina kollegor på choklad.
De blev både glada och gladare. Det gjorde mig glad.
Jag och mina tre kompisarr i baren på ett vuxendisko.
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 10 november kl. 22:18
Jag är här nu! Hos Frida. Vi bakar kakor... vin, tjejsnack, popmusik och mys.
Nu: taxifärd till lokal nära Stureplan.
Sedan: äsch..
Imorgon: jobba.
/Alexandra
kommentarer >>
lördag, 10 november kl. 08:21
Godmorgon!!
Undrar om jag ska på födelsedagsfest ikväll? Igår var jag på personalfest, eller nåt. Vi käkade iallafall taco och drack vin i några timmar, pratade och tittade på YouTube-klipp. Några gick vidare till de utvaldas delar av innerstaden, ni vet såna där ställen med vakter och smala, förödmjukande rep i entrén. Jag åkte hem, ska till jobbet om tjugo minuter. I kväll blir det andra kakor bakade.
Ses vi i dimman, lite senare ikväll?
/Alexandra
kommentarer >>
torsdag, 8 november kl. 22:42
självporträtt, 071107
/Alexandra
kommentarer >>
torsdag, 8 november kl.21:37
Kom hem igår efter en dag som började ganska trevligt men som under dagen utvecklades till något helt annat. Glad och positiv försökte jag hålla skenet uppe trots att en kollega var på tokdåligt humör och hade svårt att dölja det . Jag höll ut i det längsta men tappade sugen precis innan det var dags att gå hem. Då, plötsligt, kom allt över mig. Tjuriga och knäppa, omotiverade, barnsliga, virriga arbetskamrater. Representanter från huvudkontoret som drar undan mattan på dem med ambitioner. Inga resurser. Ingen kommunikation. Ovilja att samarbeta. Jag mitt i. Den man kan prata med, den man kan ösa ur sig allt skitsnack till, den man kan säga sanningen till utan att den förs vidare. Jag fick nog. För att inte börja böla av uppgivenhet sade jag snabbt hejdå och gick till tåget. Jag tror att min kollega fattade. Senare kom det ett sms som fick mig att känna mig lite bättre till mods. Men ändå. Hur länge ska det här pågå? Hur orkar man i längden? Jag längtar efter att vara lite ledig, ha tid för mig själv, gå promenader med kameran och se världen genom linsen. Den blir genast så mycket vackrare då. Världen.
Läste vad Jonas skrivit på favoritbloggen "ett liv i exil" och konstaterar att jag känner igen mig i följande:
"Vilsenheten är en del av mig, den och rastlösheten man hittar i sökandet kommer alltid att vara en del av min person. Jag söker när jag står stilla och även i mina tryggaste stunder finns det spår av vilsenhet i allt jag gör.
Ska bara trassla mig igenom ett par snår till så är jag nog snart framme där Jonas befinner sig.
Träffade en ny bekantskap häromkvällen. Det är spännande med nya människor. Lära känna, jämföra sina egna värderingar med andras och diskutera varför. Ser fram emot att prata med en gammal vän i telefon. Lika spännande som att träffa en ny.
Det skulle vara ganska befriande att vara ett får, någon gång ibland.
Slippa bry sig om huruvida maten hamnar i munnen eller som prydnad på huvudet.
/Alexandra
kommentarer >>
tisdag, 6 november kl. 22:41
En man slog sig ned bakom mig på tvärbanan mellan Alvik och Liljeholmen.
"Vilken fin hund du har" sade han i glipan mellan sätena. "Vad är det för ras?"
Jag tackade för komplimangen och svarade artigt att Linus är en boxer.
"Har vi träffats förut?" undrade han.
"Näe, det har vi inte" svarade jag med en suck.
"Joo" fortsatte han. "Jag tror att vi gick på samma salsakurs förra vintern."
"Jaså?" sade jag och tittade ointresserat åt ett annat håll.
"Det var någon annan, jag har inte gått på någon salsakurs och är inte intresserad av att lära mig heller" fortsatte jag.
"Joo, jag tror att du skulle gilla att dansa salsa, vill du kanske prova? Du kan följa med mig och dansa" sade den främmande mannen med ett leende och ögon som pratade om att dansa något helt annat än salsa.
"Nej, det skulle jag inte. Jag dansar inte salsa, jag tycker att det är tråkigt och om jag skulle göra det någon gång så kommer det att bli när jag vill det och inte med dig efter att ha blivit patetiskt uppraggad på tvärbanan".
/Alexandra
kommentarer >>
måndag, 5 november kl.22:37
Markusbo, 071103
Var på landet i helgen. 9.83 mil dit. En bit utanför Stockholm började vi se spår av den snö som föll under natten till lördagen. Ju närmare Fjärdhundra vi kom desto vitare blev omgivningarna. På Markusbo var det kallt. Jag var nära att förfrysa tårna där jag halkade omkring i gummistövlar och strumpbyxor. 9.83 mil hem. Jag sjunger alltid i bilen. Om vi åker långt hinner jag bli hes innan vi är framme. Favoritsånger i urval är "There´s a kind of hush" - Carpenters, "Take me by the hand" - Lisa Miskovsky, "Socker" - Kent och "The light in our soul" - Helena Paparizou. Det finns såklart många fler, men få musikstycken låter min ljuva stämma komma till sin rätt likt "There´s a kind of hush".
Äsch.
Sov gott.
/Alexandra
kommentarer >>
måndag, 5 november kl. 22:05
Fråga: Varför blir jag alltid sugen på Thai-take-away på måndagar?
Svar: Antagligen för att det är den enda dagen restaurangen är stängd.
/Alexandra
kommentarer >>
söndag, 4 november kl. 22:38
Upptäckte just att det har blivit november. Julen väntar på att få göra entré och sommaren är nu definitivt ett minne blott. Var på höstmiddag igår kväll. Åtta personer trängdes kring matbordet på Kungsholmen. Tända ljus, vin och en underbart mustig gryta innehållande smaker som dröjde sig kvar länge. Intensiva diskussioner om arbete och om när det är för sent att ändra inriktning på det man kallar karriär. Vad är kreativt arbete? Vi var inte helt överens om svaret. Han pratade om pengar och en intressant fritid, jag pratade om passion och självuppfyllelse.
Jag gillar söndagar. Låg kvar länge i sängen i morse. Har börjat läsa Jens Lapidus "Snabba Cash" och känner att den täpper till en lucka i den svenska litteraturen. Jag gillar det nakna formatet. Åt resterna av pizzan som låg kvar i kylen sedan i fredags, lite bakis men på ett strålande humör. Efter närmare tio år har jag börjat äta skinka på pizza igen. Vuxenpoäng på att ignorera när det knakar om animaliska pizzaingredienser? Tog med mig Linus ut på en långpromenad över Södermalm.
Köpte en kaffe latte och gick hem till telefonen och datorn. Skvaller, intressanta konversationer, gratulationer och några överraskningar. Msn funkar nästan lika bra som att ringa, utom när man verkligen egentligen vill prata. När frågorna blir för många och svaren för få. Facebook har ersatt mitt ordinarie mailkonto. Man behöver inte längre ge någon sin mailadress, bara tala om att man finns på Facebook så är det klart. Ytliga värld.
Söta Frida fyller år och pappa har fått barn. Jag tror att det är hans tur nu. Jag har lärt mig att se större och är uppriktigt glad för hans skull. Det blev en liten Leon.
Tänkte lägga upp några bilder från helgen. Tyvärr kommer jag inte åt dem, de är sparade på en dator som varit upptagen större delen av dagen så jag återkommer med dem imorgon istället.
Gräv där du står. Mitt motto sedan länge. Jäklar i min lilla låda vad jag har grävt. Trettioårskris kallade en 36-årig man det igår. Men är det inte lite väl enkelt att paketera sitt liv och ens funderingar i en söt liten ask och ge den etiketten trettioårskris? Har jag grävt fram en trettioårskris? Då har jag misslyckats. Jag försökte nämligen gräva fram mig själv.
För ett tag sedan var jag på en fest och en efterfest. Jag lärde mig en sak... man gör sina val i livet och oavsett vilka man gör så kan man medvetet välja att se det positiva i varje situation.
/Alexandra
kommentarer >>
Sorry, tidigare inlägg är arkiverade.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
copyright © 2007 hornsgatan78.se. alla rättigheter förbehållna. sidan är gjord i 1280x1024. webbhotell: one.com
|
